Nicaragua bryter förhandlingar med EU

Igår skrev jag om förhandlingar om associeringsavtalet mellan Centralamerika och EU.
Nicaragua har nu dragit sig ur eftersom EU inte går med på att Centralamerika startar en miljonfond som bland annat ska bidra till att minska de ojämnlika ekonomiska förhållanden.
Roger Barrantes, det nicaraguanska civila samhällets representant under förhandlingarna, anser att Centralamerika behöver en ekonomisk fond för att minska asymmetrierna mellan regionerna och göra de fattiga centralamerikanska länderna mera konkurrenskraftiga gentemot EU, kan man läsa i tidningen El Nuevo Diario.

"Det kan inte vara så att Centralamerika ska följa förhandlingar under
normala former när Europa under den ekonomiska krisen avsätter gigantiska
resurser för att rädda sina företag och transnationella företag", säger Roger
Barrantes.

Förhandlingarna avbröts eftersom EU endast förhandlar med ett samlat Centralamerika. Enligt tidningen La Prensa, beklagar EU och resten av de centralamerikanska länderna Nicaraguas utträde och hoppas att landet omprövar sitt beslut. Samma tidning skriver också att vice utrikesministern säger att man är beredd att gå tillbaka till förhandlingarna om EU accepterar fonden.
Folkrörelserna har inte uttalat sig ännu, men Oxfam i Honduras har cirkulerat ett brev där organisationen skriver:

”De centralamerikanska och europeiska nätverken säger nej till
associeringsavtalet eller kräver att förhandlingarna blir nedfrysta”.

Luisa Molina från det centralamerikanska nätverket CAD säger att nätverket ännu inte har diskuterat Nicaraguas utträde, men att de däremot har invändningar mot att EU vill liberalisera servicesektorn.

Ska EU föstöra för Centralamerikas jordbrukare, eller?

I måndags inleddes den sjunde förhandlingsrundan om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika, i Honduras.

Av avtalets tre ben, bistånd, politisk dialog och handel, är de två förstnämnda i stort sett färdigtförhandlade, medan det inom handeln fortsätter att diskuteras. För Centralamerika hör tillgången till den europeiska marknaden för banan och socker till de känsligaste ämnena. Beträffande bananerna vill Centralamerika ha så låga tullar som möjligt, medan EU förespråkar en skatt på 95 dollar per ton. Centralamerika vill också exportera 1,2 miljoner ton socker per år till Europa, medan EU endast vill tillåta 100 000 ton, fördelat mellan Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua.

Här ser vi alltså det vanliga mönstret upprepa sig. De rika länderna vill öppna upp marknaderna och ta bort bidrag och importtullar i länder i tredje världen samtidigt som man vill ha höga importtullar och bidrag i de rika länderna. Med andra ord: det ska vara lätt att sälja till tredje världen men svårt för tredje världen att sälja till oss. Vi vill skydda vårt oljeslukande jordbruk som är beroende av bidrag för att gå runt.
Detta drabbar också bönder i tredje världen eftersom billiga varor strömmar in i landet samtidigt som man inte har möjlighet att sälja till den rika delen av världen.



En annan grå zon i förhandlingarna är den liberalisering av tjänstemarknaden och servicesektorn som EU förespråkar. På den punkten befarar Mellanamerika, speciellt folkrörelserna, att vatten, energi, sjukvård, utbildning och telekommunikation kan komma att säljas ut och privatiseras och att länderna inom EU får marknadstillträde till dessa sektorer



Den sjunde förhandlingsrundan avslutas den 3 april. Sedan följer förhandlingar i Bryssel och Nicaragua.

Vi behöver ett samarbete främst mellan sydamerikanska länder men också mellan Europa och sydamerika men då på jordbrukarna i sydamerikas villkor!




Sydsvenskan