Sidor

24 juli, 2011

Naivt om befolkningsökning

I en ledare i DN den 17 juli skriver Peter Wolodarski om befolkningsökningen. Artikeln innehåller flera logiska felslut.

Wolodarski påstår att det finns en domedagsprofetia om att mänskligheten gång på gång skulle fördubblas och att den nu spruckit. Två saker är märkliga med detta påstående. Ingen som kan någonting om matematik eller miljö har trott, än mindre påstått, att mänskligheten skulle kunna fördubblas för evigt. Tvärtom, hela poängen har ju varit just det att vi inte kan öka mängden människor hela tiden. Argumentet för detta har dessutom inte varit platsbrist utan bland annat för att olika typer av resurser blir allt mer knappa när befolkningen ökar, allt annat lika. För det andra så har vi ju inte slutat fördubblas bara för att ökningen har minskat, det tar bara längre tid, fördubblingstiden har blivit lite längre helt enkelt. Så påståendet är fel i båda ändar.
”Det är inte att det föds fler utan att fler blir allt äldre som gör att befolkningen ökar” fortsätter man sedan i ett försök att blanda bort korten. Att en befolkning ökar beror på att det är fler som föds än som dör. Om inga fler hade fötts så hade befolkningsökningen stannat av oavsett hur gamla vi blir. Att minska födslotalen är det enda man kan göra något åt utan att bli etiskt vidrig. De redan födda går ju inte att minska på. Som Wolodarski påpekar minskar också antalet födda per kvinna i världen, men det krävs vidare minskning. Resurserna ökar nämligen inte. Tvärtom så ser vi nu rapporter om fler och fler resurser som börjar ta slut och som vi redan överutnyttjar. Den rika delen av världen har lyckats komma ifrån resursbrist genom att importera billiga resurser från den fattigare delen av världen.
I slutet av artikeln fortsätter Wolodarski med sina logiska fallasier och okunskap. Han skriver:
”Räcker ytan? Räcker maten? Räcker miljön?
Alla dessa frågor ska ställas. Men varningarna är inte nya. Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.”

Det enda argument Wolodarski använder sig av för att besvara de något diffusa frågorna är att varningarna inte är nya och att man förut haft fel. Det är ganska naivt, och närmast lite religiöst, att hävda att bara för att vi förut alltid lyckats att hitta på nya sätt att klara oss så kommer vi att lösa de problem och utmaningar vi nu står inför också utan att behöva ändra på vår livsstil eller hur samhället är uppbyggt. Det är dock ett vanligt argument i den här debatten men svarar inte på några frågor. Det säger absolut ingenting eftersom det bara består av ett logiskt felslut. Jag kan hålla med om att man inte har haft rätt om datum, år eller kanske ens århundrade förut. Man har inte tagit hänsyn till utvecklingen inom flera olika områden och slutsatsen om en slags kollaps, eller framför allt när den skulle komma, har varit fel. Det finns dock ett problem med detta sätt att argumentera. För det första är grundtesen korrekt, resurserna räcker inte till hur många som helst så vi kan inte fortsätta öka i antal hur länge som helst. Profetiorna har på ett sätt slagit in. Vi ser flera bevis på att jorden inte tål den belastning vi utsätter den för, artutrotning, klimatförändringar, jordar som börjar bli alltmer infertila, vattenbrist etc. Antalet människor är en del av problemet, att konsumtionen av resurser är så ofantligt stor en annan.
För det andra så stämmer det inte att samhällen alltid har klarat sig undan, det finns gott om exempel i historien där samhällen eller kulturer kollapsat till följd av olika orsaker, som till exempel överutnyttjande av resurser och konflikter till följd av det. Jared Diamonds bok ”Collapse: How Societies Choose to Fail or Survive” tar upp flera kända exempel.

Den enda av de tre frågorna Wolodarski lyckas svara på är: ”Får vi plats?”. Alla människor som finns idag skulle få plats på en yta stor som delstaten Texas om den var lika tätbefolkad som New York konstaterar han. Det är inte speciellt relevant eftersom ytan knappast är det största problemet, det blir i sammanhanget löjligt att ens ta upp det.

Vi behöver komma åt både befolkningsökning och den rika världens överdrivna konsumtion. Vi måste hitta nya sätt att uppehålla välfärd och ge fattiga människor möjlighet att få det bättre.

0 kommentarer: