Sidor

28 december, 2010

Nya tankesätt inom jordbruket ökar produktionen

Flera intressanta studier visar att alternativa sätt att bedriva jordbruk kan öka produktionen samtidigt som de minskar belastningen på miljön. Speciellt i utvecklingsländer, vilket är viktigt eftersom matproduktionen behöver vara hög men ändå inte kräva för mycket resurser och behålla kvaliteten på ekosystemen.
Naturligtvis något som är nödvändigt att ställa om till i den rika världen också.



Det handlar om olika metoder där allt från resurssparande metoder1, integrerad pestkontroll till att ha träd i jordbruket2,3 för att ge extra tillskott av bl.a näring, sk. agroforestry, ökar produktionen.


Också ekologiskt jordbruk i västvärlden och på andra ställen har visat sig vara fungerande även när det gäller produktion4,5. Det finns ju en hel del olika metoder inom ekologiskt jordbruk vilket inte alls är så statiskt och fixt som vissa försöker påskina, speciellt inte i tredje världen.

Vi behöver ett mycket mer diversifierat jordbruk där olika idéer och metoder måste prövas och användas. Nu driver ekonomiska intressen jordbruksproduktionen åt ett ett alltför enhetligt system med få grödor vilket just så man inte ska göra i en värld där vi inte riktigt vet hur det kommer att se ut i framtiden med bl.a. ett klimat som förändras.

Mångfald i både biologi, människor och idéer är det vi borde satsa på som en försäkring i en osäker framtid, vilket det alltid varit.

1. Sustainable Farm Practices Improve Third World Food Production
2. 'Evergreen Agriculture' Boosts Crop Yields, Scientists Find
3. Unique Acacia Tree's Promise To Revive African Soils
4. Organic Farming Can Feed The World, Study Suggests
5. Right to Food: “Agroecology outperforms large-scale industrial farming for global food security,”

24 november, 2010

Byt system, inte planet.

Fler och fler börjar debattera det omöjliga i en ökad konsumtion och ekonomisk tillväxt. Tex har steg3 startat. Många är naturligtvis kritiska och menar att man visst kan ha tillväxt utan att konsumera mer. Vi kommer att hitta lösningar på problemet med att tex olja och fosfor håller på att ta slut.

Det finns flera sådana förslag på hur man kommer runt problemet. De är mer eller mindre trovärdiga, även om man aldrig närmare kan förklara hur. Några är bara korkade.

En del argument är tillsynes logiska men nagelfar man dem är de inte riktigt lika starka längre. Man förvånas ibland över den inkonsekvens som en del av ekonomisk tillväxt-förespråkarna har.
Till exempel är det lite förvånande att en person kan ha åsikterna:
1) att vi människor alltid kommer att hitta tekniska lösningar på alla problem delvis baserat på att "det har vi alltid gjort förut". Undrar förresten varför det bara är just tekniska lösningar som ska förbättra samhället.
2) i nästa mening säga att "ni som är tillväxtskeptiska vill väl att vi ska leva på 1700-talet" eller liknande.

Påståendet i (1) är dels inte sant, vilket jag kommer tillbaka till. Det är heller inte är ett bra argument att säga att vi kommer att hitta lösningar för att vi har gjort det förr, i alla fall inte för oss som är fan av David Hume.
Dessa två påståenden är dessutom inkonsekventa. Om man är av åsikten att vi kommer att komma på en teknisk lösning på problemen, med oljan och fosforn som håller på att ta slut, eller hur vi ska hitta ett sätt, där resurserna som egentligen räcker till alla, kan fördelas rättvist med nuvarande system. Kan man då samtidigt säga att det inte finns något annat sätt att skapa välstånd än det vi har i västvärlden.
Det är för mig inkonsekvent och bygger på ett önsketänkande. Man har bestämt sig för att man vill att det ska vara som det är, för en själv, man vill inte ändra på sig.

Sedan finns det ett gäng som fortfarande hävdar att ökad konsumtion är bra och att det finns oändligt med resurser. En världsbild som de delar med människor som levde på 1400-talet. Det finns naturligtvis inget vetenskapligt bakom detta.

Ytterligare andra menar att tillväxten är det som leder till välstånd, utan att ens reflektera över begränsade resurser. Det bygger ju på ett önsketänkande det också. Även om det vore sant, att vi inte kan få välstånd utan tillväxt och ökad konsumtion, så skulle ju inte det ändra på faktum att vi lever på ett klot med begränsade resurser. Naturen, och vetenskapen för den delen, struntar ju i vad folk tycker. Naturen dessutom i hur folk mår, hemskt men sant.

Jag lovade att komma tillbaka till att det inte är sant det här att vi alltid har kommit på nya sätt att använda resurser och klarat oss ifrån undergångar. Det finns tvärtom en mängd exempel på där samhällen inte klarat sig utan gått under. Jared Dimond har skrivit en bok i ämnet, "Collapse: How Societies Choose to Fail or Succeed" där han går igenom ett antal civilisationer och orsaker till varför de kollapsat.
Diamond identifierar fem faktorer som kan bidra till detta. Dessa fem är miljöförstöring, klimatförändringar, krig med grannar, förlust av handelspartners och hur de väljer att försöka åtgärda miljöproblemen. Han radar vidare upp de enskilda faktorer som orsakat kollapser innan.

1. Avskogning och förstörelse av habitat
2. Utarmning av marken såsom (erosion, försaltning, och utarmning)
3. Oförmåga att förvalta vatten
4. Utrotning av bytesdjur på grund av intensiv jakt
5. Utfiskning
6. Främmande arter som konkurrerar ut inhemska
7. Överbefolkning
8. Ökad resursanvändning per capita

Han tillför även 4 nya faktorer som kan bidra till en försvagning eller kollaps för vår och framtida civilisationer:
9. Onaturlig klimatförändring skapad av människan
10. En ökad koncentration av gifter i vår miljö
11. Energibrist
12. Att människan har nyttjat jorden fotosyntetiska kapacitet till max

Vi ser ju bara oss själva, ett samhälle som hittills klarat oss, vi ser inte alla de som inte gjorde det. Det som är annorlunda nu är att vi nu påverkar så miljön i så stor skala att vi sätter betydligt mer på spel.
Man blandar också ofta ihop två saker. Kulturell och biologisk överlevnad. Det vill säga bara för att vårt samhälle kollapsar betyder inte att vi går under som art. Samt att även om vi hade levt i ett fredsälskande, tolerant och uppfinningsrikt samhälle så betyder inte det att vi beter oss på ett ekologiskt hållbart sätt.

Det finns flera anledningar att bygga ett nytt system, leva på ett mer hållbart sätt och ta lärdom av historien, där vi både lyckats och misslyckats.

SvD, Yle, GP, Di

17 oktober, 2010

Utbildning utan glädje?

I Ekonomiekot Lördag i P1 den 16/10 diskuterade Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv och Anna Ekström ordförande i Saco om arbetsmarknaden.

En märklig kommentar av Anna Ekström var att
"...överutbildningen, dvs att människor som har en lång akademisk utbildning inte får glädje av den utbildningen de har skaffat sig, de siffrorna går åt fel håll.."
Vad menar man med att en utbildning inte kan komma till glädje om det inte leder till att man arbetar inom exakt det man utbildat sig till. Är inte det en märklig syn på utbildning?


Det liknar mer en myrstacksmentalitet som bygger på att medborgare utbildar sig för att bara vara arbetsredskap och effektivisera arbetet för vinstdrivande arbetsgivare. Utbildning är nästan alltid till glädje för individen som (oftast) har fått en större förståelse för något. Den kan också vara av nytta både för individen och samhället även om man inte arbetar med just det man utbildat sig till. Urban Bäckström tyckte att skola och högskola var deras, dvs näringslivets, viktigaste "leverantör", vilket också är en bakvänd syn på utbildning och nytta för samhälle.

Utbildning och forskning leder till, eller ökar sannolikheten för, ett bättre samhälle. Det behöver inte leda till fler företag eller högre vinst för företag, och det behöver inte ens vara ett självändamål i sig. Det ska framför allt inte vara ett ändamål för utbildning att föda profit för företag. Inte så att det alltid är fel med utveckling av företag eller start av nya baserade på goda idéer men utbildning är inte till för det. Ny kunskap kan leda till utveckling av samhället på flera nivåer.
En viktig sak med utbildning vilket, inte ofta diskuteras, är att i en demokrati är det viktigt med en hög kunskapsnivå bland medborgarna. Utbildning minskar risken för att odemokratiska och korkade idéer får fäste och blir politik som får styra samhället. Därför tycker jag det är ovetenskapligt och oansvarigt att påstå saker som att "det är onödigt att så många människor utbildar sig mer än nödvändigt", "man inte får glädja av utbildningen om man inte arbetar med just det man utbildar sig till" etc. Sannolikt kommer man alltid i något sammanhang ha glädje av sin utbildning och samhället får medborgare med högre kunskap som också förhoppningsvis är mer kritiska och självtänkande vilket gynnar en demokrati.
Nu menar jag inte att alla som inte har hög utbildning är korkade och inte bidrar till något bra i samhället. Det är också så att man kan vara väldigt duktig och medveten och vettig utan hög utbildning. Men rent generellt så är det väldigt viktigt att människor blir medvetna och kunniga och får en grundläggande förståelse om världen och hur den fungerar, eller åtminstone så gott det nu går att förstå den. Alla kan ju heller inte vara experter på allt så vi behöver ju också en diversitet och specialkunskap.
Utbildning är då något som man borde satsa mycket på så att så många som möjligt fick en så god utbildning som möjligt.

15 augusti, 2010

Etik; fortfarande inget för svenska kaffebolag

År 2005 gjorde Swedwatch en undersökning om kaffeproduktion och deras rapport visade att huvuddelen av det kaffe som dricks i Sverige kommer från områden i Brasilien där allvarliga missförhållanden råder i produktionsledet. Nyligen gjordes en uppföljningsrapport som visar att Sveriges största kafferosterier, Kraft Foods (Gevalia) och Nestlé (Zoégas), inte bidragit på något nämnvärt sätt till de förbättringar som skett i Brasilien sedan 2005.



Särskilt de småskaliga familjejordbruk, som utgör huvuddelen av Brasiliens kaffeodlingar, är utsatta för missförhållanden enligt raporten. Småodlare är också ofta förhindrade att ställa om till mer hållbara produktionsmetoder på grund av det låga kaffepris som betalas av Kraft Foods och Nestlé.
Dessutom används fortfarande stora mängder kemiska bekämpningsmedel, sen länge förbjudna i EU, som är förenade med allvarliga miljö- och hälsorisker. Kafferosterierna måste här ta ett större ansvar. Som kaffedrickare finns också en hel del att göra. Man kan välja kaffe som inte kommer från de företag som har visat sig bete sig illa, och helst låta dem veta det. Ställ krav på att de ändrar sig.

Man ska också, som jag ofta skrivit om, väljaekologiskt och rättvisemärkt. Speciellt när det gäller kolonialvaror. Detta eftersom det verkar finnas en skillnad i hur företag tycker sig kunna behandla människor och miljö beroende på var någonstans de befinner sig, både geografiskt och socialt. Fattiga i tredje världen brukar behandlas betydligt sämre än rika i i-länderna. Man kan ju knappast tänka sig företag flygbespruta åkrar i bebyggda områden i Sverige med bekämpningsmedel som sedan länge är förbjudna.

Om man inte vill stödja sådant så ska man ju tänka efter innan man köper kaffe.

PDF | Swedwatch rapport




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

04 augusti, 2010

Knarkkriget i Mexico

När nuvarande presidenten i Mexico Felipe Calderón blev vald var det till stor del med löften om att trappa upp och vinna kampen mot knarkmaffian. Det var svårare än han trodde.

Idag sker dagligen mord i Mexico som är direkt knarkrelaterade , framför allt kokain.
Att som Calderón och kanske framförallt USA försöka lösa problemet vi källan och få bort produktionen har varit en misslyckad strategi. Kriget mot knarket där man slagit till mot odlare i Colombia, Bolivia och Peru med militära insatser och flygbesprutningar av misstänkta odlingar, har ställt till mer skada än nytta då det drabbat småbrukare i länderna.


Något som är viktigt att ha i åtanke är att den ekonomiska försörjningen av knarkmaffian och som finansierar hela misären som skapas är inte utslagna missbrukare på gatan utan ganska välbärgade människor som använder kokain som partydrog och som i övrigt lever vanliga liv. Något som Magnus Linton påpekar i TV4:s inslag nedan.
Här finns ett moraliskt ansvar.

Mexico är ett transitland mestadels för den amerikanska marknaden. Kokan odlas mestadels i Colombia, Peru och Bolivia. Odlarna har ofta inget alternativ eftersom de inte får tillräckligt betalt för de frukt och grönsaker som de skulle kunna odla istället.
En del av kokabönderna är före detta gruvarbetare som blev arbetslösa efter kalla krigets slut när priserna på mineraler sjönk och gruvor stängdes igen. Kokan var en enkel gröda att odla.
I Anderna har koka också odlats under lång tid som en del av kulturen. Då används kokabladen som man tuggar vilket alltså är en helt annan sak än kokainet som framställs på labb.

Jag tror det är betydligt bättre att försöka stoppa konsumtionen av kokain. Kanske framförallt av etiska skäl för den misär den skapar i fattiga länder i bl.a. Latinamerika.


Nedan ett inslag från TV4 där bl.a. Magnus Linton medverkar och pratar om knarket.



03 augusti, 2010

Amnesti till miljöförbrytelser i Brasilien

Brasilien förbereder sig att införa en allmän amnesti för alla ansvariga för att ha förstört framför allt Amazonas men också andra ekosystem i Brasilien. Detta kan låta konstigt, och är det också, men flera med intressen i skogs- och jordbruksindustrin sitter med i både kongressen och senaten i Brasiliens.

Den nya rättsbalken innehåller också reduktioner av kantzonsbredder som skyddar floder och ger mer makt åt kommunerna att tolka och införliva miljölagar.
Att människor med direkta intressen in olika sektorer har en stor makt i kongressen gör att en sådan här lag går att genomföra. Valår som det är, även i Brasilien, gör också politikerna svaga för lobbygrupper och jordbruksindustrin är en stor maktfaktor i Brasilien.

"Det värsta är att ur symbolisk och politisk synvinkel gynnar den här reformen alla som har averkat i Amazonas illegalt fram till juli 2008. Det kommer att tjäna som ett incitament för nya avverkningar",
säger André Lima som är ansvarig för Greenpeace Amazonaskampanj.


Företag och personer som innan 2008 har brutit mot miljölagarna och avverkat illegalt kommer slippa böta. Något som den brasilianska staten förlorar 4,4 miljoner Euro på.
"Detta är också en otrolig orättvisa mot de jordbrukare som lägger ner väldiga ansträngningar på att anpassa sig och följa miljölagarna".
Det säger Paula Moreira från Amazonas miljöforskningsinstitut, IPAM.


Detta är ju precis så man inte ska göra som stat. Att den stora jordbruksindustrin har sådan jättemakt är väldigt farligt både för miljö och människor. Något som både världssamfundet borde reagera på. I Brasilien äger 0,8% av befolkningen mer än 42% av marken.
Omfattande jordreformer där de fattiga och jordlösa skulle få rätt till mark och större möjligheter till försörjning behövs omgående. Fattiga, jordlösa och miljön måste få en starkare  röst och mer makt gentemot vinstintressen för, till stor del, europeiska och nordamerikanska multinationella företag.


El País, Störa Enso

01 augusti, 2010

Ekologisk odling. Kan det föda världen

Ekologisk odling brukar kritiseras för att inte producera tillräckligt med mat. Det stämmer att i, åtminstone Europa, så är skördarna mindre.

Problemet är att det industriella jordbruket är ohållbart i längden och kommer inte kunna producera mat så det räcker i framtiden. Vi är tvungna att hitta nya sätt att odla på.

Om man går till utvecklingsländerna så ser man att där ser det hela inte likadant ut vad gäller ekologisk produktion. Ofta, speciellt på ställen där man lagt ner forskning och utveckling av nya metoder så är produktionen lika stor eller större än i den konventionella odlingen.


Här en intressant video med Catherine Badgley som forskar på området.


20 juni, 2010

Världens storföretag förstår sig inte på världen

Bara 18 av de 100 största företagen i världen nämner biologisk mångfald i sina årsredovisningar. Det visar en rapport från konsultföretaget Pricewaterhousecoopers (PWC) enligt tidningen Miljöaktuellt. Två tyckte det var viktigt och en "strategisk fråga".


All forskning pekar entydigt på att biologisk mångfald och fungerande ekosystem är viktiga för mänsklighetens överlevnad och välstånd.
Detta är ju inte så märkligt egentligen eftersom samhället bygger på naturen, därifrån kommer såväl alla naturresurser som "tjänster" i form av rent vatten och luft, reglering av cykliska förlopp, tex kol och näringsämnen, klimat och andra funktioner som pollinering, naturliga fiender etc.

Tyvärr så har de här 100 företagen, som bara verkar vara intresserade av ansamling av resurser och inte har så stor koll på världen utanför sin bubbla, ganska mycket makt. Det är ganska skrämmande men om kunskap om sådana grundläggande saker saknas så är det ju inte konstigt att de beter sig som de gör.
Företagsledare i Afrika och Latinamerika var mer intresserade och oroade över biologisk mångfald och förlusten därav. Här kanske företagsledare för europeiska företag kan lära sig av företagsledare  i Latinamerika.
Nu är det inte säkert att kulturerna är speciellt annorlunda i företagen i Latinamerika, Afrika, Nordamerika och Europa, speciellt inte bland de 100 största. Det skulle kunna vara i vilken miljö man verkar som gör skillnad. Människor i Latinamerika och Afrika är på ett sätt påverkade av miljöförstöring på ett mer direkt och synligt sätt.

Tydligt är att det finns mycket kunskap som fattas. Kanske obligatorisk undervisning i basal miljö och ekologisk kunskap för alla företag är något man bör instifta.

16 maj, 2010

Klimatpakt mellan EU och Latinamerika

En pakt om att skydda planeten mot klimatförändringarna. Det vill Evo Morales få till stånd under nästa veckas toppmöte i Madrid mellan EU och Latinamerika.

"Det Europa jag känner till är mäktig försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter",
sade Evo Morales på onsdagens presskonferens i Cochabamba.

Evo vill ha en gemensam överenskommelse och se förändringar i samhällssystemet. Detta av både etiska skäl och för att skapa ett hållbart samhälle som inte bygger på enbart ekonomisk tillväxt.

Det är ett av resultaten av konferensen i Cochabamba tidigare i April som var sammankallad av president Evo Morales i syfte att fortsätta de havererade förhandlingarna från FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i slutet av förra året. Conferencia Mundial de Pueblos sobre el Cambio Climático (CMPCC), den internationella folkliga konferensen om klimatförändringar, samlade runt 30 000 människor från hela världen. Ursprungsfolk, miljöaktivister, klimatforskare, officiella representanter från 90 länder, ett stort antal sociala rörelser och representanter från FN.  Konferensen tog upp flera aspekter av klimatförändringarna och diskuterade vad man skulle kunna göra för att lösa dem. Ett försök att åstadkomma något som COP 15 i Köpenhamn misslyckades med. Man diskuterade bla om hur FN skulle kunna omstrukturera för att inte vara så tandlös.

En annan central punkt som debatterades livligt under konferensen var förslaget om att inrätta en internationell tribunal för klimatbrott och ekobrott. Alltså ekologiska brott. Förstörelse av ekosystem, neturresursslöseri, klimatförändringar etc.


Detta kommer säkert att debatteras i Madrid i veckan som kommer, om Evo får bestämma.
Förslagen och diskussionerna från Cochabamba kommer att presenteras på FN:s nästa klimattoppmöte i Cancún i Mexico och
"bör bli respekterade och tagna på allvar"
menade Evo Morales.

Förhoppningsvis kommer de tas på allvar för systemet vi har nu fungerar inte i längden och det går inte att avfärda förslag för att de kommer från människor i fattiga länder. Vi behöver ett nytt system och det är bara att hoppas att klimatmötet i Cancún i slutet av året inte blir lika fiaskoartat som det i Köpenhamn.

02 maj, 2010

Associeringsavtal: Europas nya form av kolonialism

Under första maj talade Nicaraguas president Daniel Ortega om associeringsavtalet som är under förhandling mellan Centralamerika och EU. Han beskrev avtalet som en ny form av kolonialism.
Daniel Ortega attackerade EU:s sätt att förhandla i sitt tal inför de tusentals demonstranter som hade samlats i huvudstaden Managua.
- Acceptera vad de säger, annars får vi ingenting. Det är en ny form av ockupation, en ny form av kolonialism och en ny form av domination.

I sitt tal sa Ortega att det ekonomiska stöd som Nicaragua har föreslagit som villkor för ett avtal är en form av kompensation.
– Det är ingen donation, utan en historisk skuld Europa och USA har till våra länder.

Nicaragua och El Salvador kommer inte att vara närvarande under nästa skede av förhandlingarna.
Enligt EU ska förhandlingarna vila på tre ben: politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. Tyvärr ligger nästan allt fokus på handeln. Denna handel är inriktad på att gynna europeiska företag och inte att skapa förutsättningar för utveckling och fattigdomsbekämpning.
Tex. har EU även denna gång – i enlighet med styrdokumentet ”Global Europe – competing in the world” – som syfte att europeiska företag lättare ska få tillgång till naturresurserna.

Tidigare erfarenheter av handelsavtal mellan central- och Nordamerika, t.ex. CAFTA och NAFTA, har visat att den inhemska Latinamerikanska industrin påverkats negativt av avtalen. Avtalen har banat vägen för transnationella bolag vars verksamheter inom t.ex. olja och energi lett till tvångsförflyttningar av många familjer och omfattande miljöförstörelse.

Många av dessa företag äger gigantiska områden och producerar pappersmassa och djurfoder till västvärlden i monokulturer, vilket inte leder till fattigdomsbekämpning, en bättre miljö och ett hållbart samhälle.
Mycket behöver alltså ändras i både avtal och förhållningssätt gentemot Latinamerika och övriga tredje världen.

22 april, 2010

Filmen BANANAS!*

Har du inte sett filmen Bananas som jag skrivit om tidigare, här och här kan man titta på den på SvTPlay fram till 20 maj.

Filmen BANANAS!*

16 mars, 2010

Grön upphandling borde vara det normala

När exempelvis kommuner upphandlar så får man ibland känslan av att det bara är den billigaste av varan/tjänsten man väljer efter och inte så mycket andra krav som kvalité, hälsa och miljö. Andra gånger är det oförståeligt hur man valt och vilka som egentligen fått vara med från början och upphandla. Det blir varken bra miljömässigt eller prismässigt. Miljökrav, krav på social rättvisa etc borde vara starka kriterier när man upphandlar. Nu finns det de som tänker på detta och har lite visioner om dessa ting också. Nyligen presenterades bl.a. årets gröna upphandlare av Miljöstyrningsrådet.
Lunds Kommun kammade hem årets pris. Motivationen lyder:


"Årets vinnare av Miljöstyrningsrådets pris Utmärkt Grön Upphandlare är en kommun som på ett ambitiöst och trovärdigt sätt arbetat för att öka andelen ekologiska livsmedel som köps in. Kommunen har arbetat med detta i tio år, och det finns en tydlig målsättning i såväl politiska policybeslut som i upphandlarnas arbete att hela tiden öka andelen ekologiska livsmedel. Det strukturerade arbete som gjorts på upphandlingsenheten har lett till att ekologiska livsmedel har ökat i andel från 3 % till 34 % på sex år. Målsättningen är att 40 % ska vara ekologiskt fram till år 2012. Årets pris till Utmärkt Grön Upphandlare tilldelas Lunds kommun för dess framgångsrika arbete med att miljöanpassa inköpen av livsmedel."
Det borde vara en naturlig sak att upphandla med miljö- och sociala hänsyn kan man tycka och inte något som är konstigt och står ut. När får vi se samma, och högre, siffror för gröna produkter inom alla kommuners upphandlingar?

Miljöaktuellt, Skånskan, SVD, Miljöaktuellt2

14 februari, 2010

Ursprungsfolkens rättigheter i Guatemala stärks (kanske)

I december förra året beslöt Guatemalas konstitutionsdomstol att det nu inte ska vara någon skillnad mellan nationell lagstiftning och internationella konventioner.
Det betyder bland annat att ILO-konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter att säga sitt om användningen av marken de bor på, faktiskt inte kan köras över av gruvlagarna, något som har varit vanligt hittills.
Staten måste nu alltså ge information till ursprungsfolk innan något görs på deras mark och sedan respektera utslagen av de folkomröstningar som anordnas.
Ungefär 42 kommuner har redan genomfört folkomröstningar organiserade av Mayafolket själva.
Gruvkonflikterna började 2005 då gruvbolaget GoldCorp hade fått köpa mark av staten utan att de som bodde där var tillfrågade. Verksamheten innebar bland annat miljöförstöring, sociala konflikter och förgiftat vatten. Det fick byborna att resa sig och ordna en folkomröstning enligt ILO-konvention 169 och röstade nej till gruvbolagets aktiviteter. Något som kördes över av staten och bolaget. Nu kommer det, förhoppningsvis, inte gå att göra så längre.

I Guatemala har över 600 000 personer röstat för ursprungsfolkens individuella och kollektiva rättigheter, framför allt till den kollektivt ägda marken, och mot internationella företags utvinning av naturresurser i form av megaprojekt.
- Konstitutionsdomstolens uttalande stärker oss i vår argumentering för att påvisa statens skyldighet att rådfråga ursprungsfolken och att trycka på för att inkludera rätten till folkomröstningar i en ny gruvlag alternativt som en ny separat lag

säger Udiel Miranda juridisk rådgivare i ursprungsfolksrörelsen (COPAE).

Denna typ av folklig organisation manifesterar på ett sätt den nya typ av folkrörelse som under sent 80-tal och 90-tal växt fram och kom att förändra synen på vänster i Latinamerika. Före 1989 var i stort sett hela vänstern fokuserad på idén att målet var att staten skulle ta över makten och samla alla folkrörelser och organisationer under ett tak. Det som hände i slutet av 80-talet var en nytändning av den utomparlamentariska rörelsen som maktfaktor.
I och med Hugo Chavez seger 2005, kanske partivänstern återigen fick vind i seglen. Evo Morales seger i Bolivia får väl ses som något liknande, men det finns viktiga skillnader. Evo kommer från, och är beroende av stödet från, en enad ursprungsbefolkning och småbrukarrörelse. Kanske mer en blandning av en stark folkrörelse som även tagit makten i partipolitiken. Det får nog bli ett eget blogginlägg någon gång.


Under sommaren kunde man höra om pensionsfonder som investerat pengar i GoldCorp och fick mycket kritik för det. De har fortfarande inte gjort mycket åt detta.

Här ett protestbrev till pensionsfonderna med uppmaningar att sluta stödja gruvindustrin.