Sidor

16 oktober, 2011

Världshungerdagen

Detta har jag skrivit om tidigare HÄR och ingen större förändring sen förra gången. Ungefär en miljard människor går hungriga.

Trots att vi idag tillverkar tillräckligt med mat för att mätta alla människor så går nästan en miljard människor hungriga. Samtidigt är nästan 1 mijard överviktiga och ytterligare en miljard felnärda. Ungefär två tredjedelar av det vi producerar idag går dessutom antingen till djurmat eller slängs. Något är fel med vårt produktionssystem.
Småjordbrukare, inte västvärldens industrijordbruk, är ryggraden i världens martsäkerhet. Ge jordbrukare i fattiga delar av världen rätt till mark och att producera det de vill så kommer mycket av hungern försvinna. Att satsa på utbildning och rättigheter för kvinnor och låta dem äga mark har också visat sig vara bra metoder för att öka produktionen och välfärden bland fattiga. Bra infrastruktur är viktigt för att det ska fungera riktigt bra också.


En artikel i GP tar upp en del av problematiken:
Agera mot växande global hunger!

31 juli, 2011

Dubbelbestraffning av miljödebattörer

Ibland hör man i diskussioner i miljödebatten att miljörörelsen är negativa nej-sägare utan alternativ och ibland flummiga romantiker med oseriösa alternativ. Vad ligger egentligen bakom kritiken? Det behöver inte bara gälla miljörörelsen utan alla som kritiserar något eller kommer med förslag på alternativa lösningar på olika saker.

1. Den första typen av kritik brukar uppkomma när miljödebattörer kritiserar olika system och att olika idéer om hur något ska fungera inte riktigt fungerar. Då brukar motparterna komma med argument som att man är negativ nej-sägare och att man inte har några alternativ.

2. Den andra typen av argument brukar uppkomma när miljödebattörer lägger fram alternativ av system och idéer. Då anklagar ibland motparterna miljödebattören för att vara flummig och ha romantiska idéer om världen.


Detta är en typ av härskarteknik, dubbelbestraffning, dvs. oavsett hur man gör blir det fel.
Detta i sig är ett problem och en ovilja att se till argument istället för att måla upp en nidbild och halmgubbe av argumenten och dessutom möta dem med icke-argument. Inget av motargumenten i 1 eller 2 är nämligen riktigt hållbara argument.

Att man är negativ eller nej-sägare påverkar inte styrkan i argumenten man använder. Om man tycker något är dåligt och kritiserar det med hållbara argument så blir inte de argumenten sämre bara för att de är mot en idé eller talar om hur dåligt något är.

Det här med att man inte har några alternativ till det man kritiserar är inte heller det något som påverkar validiteten i ens argument. Något kan vara väldigt dåligt även om det inte finns några bra alternativ just nu.

Att säga att någon är flummig eller har en romantisk syn på saker och ting utan vidare förklaring säger ingenting om validiteten av argumentet som framförts. Det säger bara att motparten tycker det är flummigt, vad nu det betyder, eller grundar sig i en romantiskt världsbild, vilket bara säger något om vad motparten tycker. Har man inga vidare förklaringar och argument har man inte sagt någonting.

Så om man någongång hör anklagelser om att någon är negativ, nej-sägare, flummig eller saknar alternativ har denne person inte kommit med något substantiellt för att slå hål på de argument man kritiserar.

24 juli, 2011

Naivt om befolkningsökning

I en ledare i DN den 17 juli skriver Peter Wolodarski om befolkningsökningen. Artikeln innehåller flera logiska felslut.

Wolodarski påstår att det finns en domedagsprofetia om att mänskligheten gång på gång skulle fördubblas och att den nu spruckit. Två saker är märkliga med detta påstående. Ingen som kan någonting om matematik eller miljö har trott, än mindre påstått, att mänskligheten skulle kunna fördubblas för evigt. Tvärtom, hela poängen har ju varit just det att vi inte kan öka mängden människor hela tiden. Argumentet för detta har dessutom inte varit platsbrist utan bland annat för att olika typer av resurser blir allt mer knappa när befolkningen ökar, allt annat lika. För det andra så har vi ju inte slutat fördubblas bara för att ökningen har minskat, det tar bara längre tid, fördubblingstiden har blivit lite längre helt enkelt. Så påståendet är fel i båda ändar.
”Det är inte att det föds fler utan att fler blir allt äldre som gör att befolkningen ökar” fortsätter man sedan i ett försök att blanda bort korten. Att en befolkning ökar beror på att det är fler som föds än som dör. Om inga fler hade fötts så hade befolkningsökningen stannat av oavsett hur gamla vi blir. Att minska födslotalen är det enda man kan göra något åt utan att bli etiskt vidrig. De redan födda går ju inte att minska på. Som Wolodarski påpekar minskar också antalet födda per kvinna i världen, men det krävs vidare minskning. Resurserna ökar nämligen inte. Tvärtom så ser vi nu rapporter om fler och fler resurser som börjar ta slut och som vi redan överutnyttjar. Den rika delen av världen har lyckats komma ifrån resursbrist genom att importera billiga resurser från den fattigare delen av världen.
I slutet av artikeln fortsätter Wolodarski med sina logiska fallasier och okunskap. Han skriver:
”Räcker ytan? Räcker maten? Räcker miljön?
Alla dessa frågor ska ställas. Men varningarna är inte nya. Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.”

Det enda argument Wolodarski använder sig av för att besvara de något diffusa frågorna är att varningarna inte är nya och att man förut haft fel. Det är ganska naivt, och närmast lite religiöst, att hävda att bara för att vi förut alltid lyckats att hitta på nya sätt att klara oss så kommer vi att lösa de problem och utmaningar vi nu står inför också utan att behöva ändra på vår livsstil eller hur samhället är uppbyggt. Det är dock ett vanligt argument i den här debatten men svarar inte på några frågor. Det säger absolut ingenting eftersom det bara består av ett logiskt felslut. Jag kan hålla med om att man inte har haft rätt om datum, år eller kanske ens århundrade förut. Man har inte tagit hänsyn till utvecklingen inom flera olika områden och slutsatsen om en slags kollaps, eller framför allt när den skulle komma, har varit fel. Det finns dock ett problem med detta sätt att argumentera. För det första är grundtesen korrekt, resurserna räcker inte till hur många som helst så vi kan inte fortsätta öka i antal hur länge som helst. Profetiorna har på ett sätt slagit in. Vi ser flera bevis på att jorden inte tål den belastning vi utsätter den för, artutrotning, klimatförändringar, jordar som börjar bli alltmer infertila, vattenbrist etc. Antalet människor är en del av problemet, att konsumtionen av resurser är så ofantligt stor en annan.
För det andra så stämmer det inte att samhällen alltid har klarat sig undan, det finns gott om exempel i historien där samhällen eller kulturer kollapsat till följd av olika orsaker, som till exempel överutnyttjande av resurser och konflikter till följd av det. Jared Diamonds bok ”Collapse: How Societies Choose to Fail or Survive” tar upp flera kända exempel.

Den enda av de tre frågorna Wolodarski lyckas svara på är: ”Får vi plats?”. Alla människor som finns idag skulle få plats på en yta stor som delstaten Texas om den var lika tätbefolkad som New York konstaterar han. Det är inte speciellt relevant eftersom ytan knappast är det största problemet, det blir i sammanhanget löjligt att ens ta upp det.

Vi behöver komma åt både befolkningsökning och den rika världens överdrivna konsumtion. Vi måste hitta nya sätt att uppehålla välfärd och ge fattiga människor möjlighet att få det bättre.

20 februari, 2011

Att kidnappa en händelse för egen vinning

Det har under den senaste månaden förekommit en del uttalanden i media där man tagit en händelse och försökt vinkla det så att det gynnar egna intressen. Inget nytt och konstigt kanske men det finns gånger då det blir väldigt krystat eftersom det så uppenbart inte finns några egentliga belägg för det man påstår har någon egentlig bäring. Jag tänker närmast på två uttalanden. Det ena av Apollo resebyrås VD Pär Kjellin om att turismen skulle ha bidragit till att störta regimen i Egyptien. Det andra från jägarnas riksförbund att nu, i och med dvärgbandmaskens upptäckt i en räv, så borde vi börja skjuta av räv.

Dessa två skulle jag säga är att kidnappa en händelse och försöka få det att gynna ens egna intressen som egentligen inte har att göra med den egentliga sakfrågan.


Egyptien och turism

Ta revolutionen i Egypten. Enligt Per Kjellin i en debattartikel i DN 10 februari:
"Att ta emot besökare väcker förmodligen hos många ett intresse för frihet och demokrati. De möten som turismen skapar har i sig en god påverkan."
Att en massiv turism in i landet skulle ha lett till att folk fått "nya idéer", som frihet och demokrati, och blivit mer upplysta så att säga, vilket skulle ha gjort at de till slut gjorde uppror är i bästa fall naivt. Det kan enkelt tolkas som aningen rasistiskt. Skulle Egyptier och Tunisier ha varit ovetandes om begreppen frihet och demokrati tills turister från Europa började strömma in och upplysa dem om detta? En väldigt märklig tanke. Vidare frågar Per Kjellin, retoriskt får man förmoda, om det kan vara en slump att det är i länder som är stora resmål som folket gör uppror och inte i väldigt slutna länder som Libyen och Nordkorea. Kanske bör Per ställa sig frågan: Kan det vara tvärtom, att det är till något öppnare länder som resebolagen har lyckats etablera sin industri och dit turister helst åker?
Dessutom så gör folket uppror i Libyen, Algeriet och Iran också utan massturism i flera årtionden.
VD:n för ett av de större resebolagen har gjort ett något patetiskt försök att göra sin egen bransch till en demokratins fanbärare. Ett försök att få turism att verka viktiga för samhället. De kan ju då också fortsätta tjäna pengar på människor som åker ner till olika länder och badar, tittar på byggnader och natur samt möjligtvis interagerar med lokalbefolkning ett par gånger. Det är ju så den absolut största delen av turism går till, i alla fall den som stöds av Apollo och de andra resebyråerna.

Turism har också visat sig ofta förstöra den miljö, natur och kultur som turisterna kommer för.2,3 Väldigt lite av inkomsterna från turister stannar dessutom i landet. Det mesta går via hotel, flygbolag och även restauranger till transnationella företag.
"Upp till 86 % av kostnaden för ett all-inclusive hotel i Dominikanska Republiken stannar i Storbritannien."
- Anita Roddick1


Rävjakt för att hjälpa samhället mot dvärgbandmask

I radioprogrammet Nordegren i P1 den 16 februari pratade man rävjakt.
Lars-Åke Jonzon från Naturhistoriska Riksmuséet och Solveig Larsson från Jägarnas Riksförbund satt med och diskuterade. Solveig ville jaga mer räv i hela Sverige eftersom man "ville göra en samhällstjänst" och få kontroll på dvärgbandmaskens utbredning. Det är ett löjeväckande argument eftersom dvärgbandmasken går på alla hunddjur, alltså inte bara räv. Tamhundar är antagligen en större riskkälla eftersom de rör sig bland folk mer. Massiv rävjakt kan dessutom öka sorkstammen. De är mellanvärdar, liksom människor, för dvärgbandmask och ökar de finns mer värdar som kan bära smittan till andra hunddjur, som tex tamhundar.
Bisittaren i programmet, Natalia Kazmierska, frågade om det blivit många "känslomässiga reaktioner mot rävjakten" precis som om det skulle vara de enda argumenten emot denna fåniga idé.
Dessutom behöver känslomässiga reaktioner inte var fel, speciellt inte om de backas upp av andra, etiska och/eller vetenskapliga, argument. Eller som Immanuel Kant sa
"We can judge the heart of a man by his treatment of animals"
och menade att om man behandlar djur illa och inte kunde känna något för dem riskerade det att smitta över på ens allmänna moral. En intressant tanke, även om det finns andra bättre argument för att ha etiska övervägningar även om andra organismer än männisskor.
Miljöetik är ett svårt ämne och något som vi får lämna i detta inlägg.
Vi har dock bra argument mot en massjakt på räv eftersom den varken skulle ta bort eller hindra smittan från spridning. Det är alltså bara ytterligare en kidnappning av händelse för att argumentera för egen sak, i detta fall ökad jakt.

Något att tänka på alltså när man hör människor argumentera för en sak i realtion till an aktuell händelse. Är det en kidnappad händelse med ett bakomliggande särintresse?
Se också Vested interest


1. Roddick, A., Travel that doesn't cost the earth, The Independent, 20 September, 2005
2. Unated Nations, Services in Asia and the Pacific, p. 369
3. Tourism Concern


DI, SvD

07 februari, 2011

Evolution made us all

Enligt de bästa av teorier!

Vilket får mig att tänka på att det finns få barnsånger och sagoböcker för barn med vetenskapstema.

Texten är omgjord från den anglikanska psalmen "All things bright and beutifull"

04 januari, 2011

Rösta om sakernas tillstånd

Ibland hör man uttryck som "majoriteten anser att det största problemet är..." eller "majoriteten anser att det bästa vi kan göra är...". Vad en majoritet tycker är naturligtvis viktigt att ta i beaktande i en demokrati. Men samtidigt måste man vara medveten om ett problem med argumentet "majoriteten anser att X därför är X rätt". Det är en logisk fallasi.


Som ett exempel kunde man i DN förra året läsa en notis om en global undersökning om vilket det allvarligaste problemet i världen var. Svaret blev extrem fattigdom.

Finns det argument till varför fattigdom är ett problem? "Ja, självklart kan man tycka, ska man behöva ifrågasätta det ens". Den reaktionen beror säkert på att man tycker det är förfärligt att människor ska behöva vara fattiga. Men det är också nära nog en fallasi, Argumentum ad Misericordiam, att hänvisa till medlidande och känslor som argument. Inte för att jag tror att fattigdom inte är ett stort problem. Det är det, även för dem som inte drabbats av den, men inte för att man röstat fram det. Det finns argument för att det är ett stort problem, inte minst etiskt.
Men man bör i alla fall tänka efter varför. Det är nämligen, speciellt om man ska argumentera om det, viktigt att veta just varför det är ett problem.
Här kommer den logiska fallasin in. Att argumentera för/emot något för att det är det de flesta tycker är en logisk fallasi som kallas Argumentum ad Populum.
Vi kan inte säga att X är ett större problem än Y för att 80 % av de tillfrågade tycker det. Vi måste ha andra argument.

Vilka de olika argumenten till varför fattigdom och miljöproblem etc är problem finns det inte plats för att reda ut just här och nu. Det var heller inte min poäng.

Min poäng var:
1. att något inte kan vara sant/rätt för att en majoritet tycker det.
2. att det är skillnad på en undersökning om vad människor tycker eller vill (tex ett demokratiskt val för att välja en kandidat) och ett argument som utgår från vad en majoritet tycker och använder det för att komma fram till en slutsats (kandidat X är bäst för att X är mest populär).

Det gäller naturligtvis inte heller bara fattigdom utan generellt. Man hör ofta sådana här typer av hänvisningar ändå. Reklam bygger nästan helt på retoriska knep och logiska fallasier. Men även i politiska sammanhang förekommer de.
Här kan man läsa mer om alla möjliga sådana:
The Fallacy Files