Sidor

12 juni, 2009

Civila samhället protesterar mot gruvlag i Guatemala

I Guatemala går gruvföretag hårt åt både miljö och människor i sin utvinning av mineraler.
Gruvlagarna som reglerar vad de transnationella bolagen får göra och inte göra är väldigt generösa. Från den största gruvan i landet tog det Kanadensisska Goldcorp ut värden för 790 miljoner kronor vara ca 1% kom Guatemala till del, hälften till regeringen och hälften till kommunerna där gruvan är belägen. Lokalbefolkningen har naturligtvis inte sett röken av några pengar. Däremot har de lidit av de skador och miljöförstöring som skett i området, se denna artikel för vidare läsning.


- Enligt nuvarande lagstiftning är staten laglig ägare till allt under
markytan. Genom att ge företag rätt att utvinna mineraler förbrukar de därmed
även vattnet fritt. Företagen har ingen skyldighet att betala och inte heller
att ta hänsyn till om vattenkällor torkar ut och grundvattennivån sjunker,
förklarar Rafael Maldonado från miljörättsorganisationen Calas.


Man har i 35 kommuner i de norra delarna i landet anordnat folkomröstningar för eller emot gruvorna. Över 500 000 människor har röstat och resultatet är ett överväldigande nej till gruvdrift.
Personligen förstår jag inte varför man ska tillåta utländska företag att suga ut rikedomar ur ett fattigt land och förstöra vatten, mark och miljön på kuppen. Sådant kan bara beviljas av en regering som fullständigt ignorerar lokalbefolkningen och är helt köpta av andra intressen.
Det var under president Alfonso Antonio Portillo Cabrera, 2003, som man gav det kanadensiska gruvbolaget tillåtelse att bryta mineraler i området. Cabrera tillhörde FRG (republikanska fronten i Guatemala, ett högerextremt parti) lierad med Rios Montt som tog makten under en millitärkupp 1982 och bildade de paramilitära styrkor som mördade och fördrev så många av Guatemalas befolkning, framför allt Mayafolken. Civila samhället kritiserade starkt Cabrera för att vara en nickedocka till Rios Montt som fortfarande satt kvar i partiet.
En sådan regering kanske mycket väl kan tillåta transnationella företag att bryta mineraler och flytta rikedommarna utomlands.

En ny gruvlag måste tillåta folkomröstningar, enligt ILO-konventionen 1691, att bestämma om man ska få bryta malm, och större skydd för miljön. Helst ska inte transnationella företag få tillgång till naturresurserna överhuvudtaget, men det kommer också bli fallet om lokalbefolkningen själva får bestämma, som märktes i de folkomröstningar som nu hölls.



1. Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO:s konvention nr 169, Indigenous and Tribal Peoples Convention) är en konvention som antogs av ILO (International Labour Organization) 1989. Den bygger bl.a. på att principerna från FN:s övriga ättighetsdeklarationer skall tillämpas även på ursprungsbefolkningar.

09 juni, 2009

Ecuador går med i alternativ till frihandelsavtal

Ecuador ska gå med i samarbetsavtalet ALBA (Alternativa Bolivariana para las Américas). Det bekräftade landets president, Rafael Correa, på lördagen.
ALBA skapades 2004 av Kuba och Venezuela som ett svar på det amerikanska frihandelsavtalet FTAA (Free Trade Agreement of the Americas). Senare har Bolivia, Nicaragua, Honduras, Dominica och Saint Vincent och Grenadinerna anslutit sig.
I förra veckan uttalade sig också Venezuelas president Hugo Chávez om att Ecuador nu var färdigt för att sväras in i gemenskapen.
Correa sade i en radiointervju att det finns stora fördelar med att vara med i ALBA. Han nämnde att han tycker det är viktigt att ha en gemensam position gentemot internationella organisationer som till exempel världsbanken. Han sade också att ju fler regionala organisationer som finns, desto bättre.
Ecuador kommer att bli fullvärdig medlem i ALBA under en ceremoni i Venezuela den 24 juni.

Correa kan ha rätt i att ju fler som är med i ALBA desto starkare blir de. Med den senare tidens vänsterpresidenter som vunnit i Latinamerika, nu senast i Nicaragua och El Salvador, kanske man borde få in så många som möjligt i ALBA. Man ska nog se upp med att inte bli ett eget frihandelsorganisation utan koncentrera sig på internhandel och stödja regionala områden. Kanske återuppliva det ejido-system som upprättades i Mexico efter revolutionen 1910. Det går ut på att familjejordbrukare organiserar sig i kooperativ och drar fördelar av det. Produktionen från dessa jordbruk går i första hand till familjerna och regionen och i andra hand till export.