Knarkkriget i Mexico

När nuvarande presidenten i Mexico Felipe Calderón blev vald var det till stor del med löften om att trappa upp och vinna kampen mot knarkmaffian. Det var svårare än han trodde.

Idag sker dagligen mord i Mexico som är direkt knarkrelaterade , framför allt kokain.

Att som Calderón och kanske framförallt USA försöka lösa problemet vi källan och få bort produktionen har varit en misslyckad strategi. Kriget mot knarket där man slagit till mot odlare i Colombia, Bolivia och Peru med militära insatser och flygbesprutningar av misstänkta odlingar, har ställt till mer skada än nytta då det drabbat småbrukare i länderna.

Något som är viktigt att ha i åtanke är att den ekonomiska försörjningen av knarkmaffian och som finansierar hela misären som skapas är inte utslagna missbrukare på gatan utan ganska välbärgade människor som använder kokain som partydrog och som i övrigt lever vanliga liv. Något som Magnus Linton påpekar i TV4:s inslag nedan.
Här finns ett moraliskt ansvar.

Mexico är ett transitland mestadels för den amerikanska marknaden. Kokan odlas mestadels i Colombia, Peru och Bolivia. Odlarna har ofta inget alternativ eftersom de inte får tillräckligt betalt för de frukt och grönsaker som de skulle kunna odla istället.

En del av kokabönderna är före detta gruvarbetare som blev arbetslösa efter kalla krigets slut när priserna på mineraler sjönk och gruvor stängdes igen. Kokan var en enkel gröda att odla.

I Anderna har koka också odlats under lång tid som en del av kulturen. Då används kokabladen som man tuggar vilket alltså är en helt annan sak än kokainet som framställs på labb.

Jag tror det är betydligt bättre att försöka stoppa konsumtionen av kokain. Kanske framförallt av etiska skäl för den misär den skapar i fattiga länder i bl.a. Latinamerika.

Nedan ett inslag från TV4 där bl.a. Magnus Linton medverkar och pratar om knarket.

Amnesti till miljöförbrytelser i Brasilien

Brasilien förbereder sig att införa en allmän amnesti för alla ansvariga för att ha förstört framför allt Amazonas men också andra ekosystem i Brasilien. Detta kan låta konstigt, och är det också, men flera med intressen i skogs- och jordbruksindustrin sitter med i både kongressen och senaten i Brasiliens.

Den nya rättsbalken innehåller också reduktioner av kantzonsbredder som skyddar floder och ger mer makt åt kommunerna att tolka och införliva miljölagar.
Att människor med direkta intressen in olika sektorer har en stor makt i kongressen gör att en sådan här lag går att genomföra. Valår som det är, även i Brasilien, gör också politikerna svaga för lobbygrupper och jordbruksindustrin är en stor maktfaktor i Brasilien.

"Det värsta är att ur symbolisk och politisk synvinkel gynnar den här reformen alla som har averkat i Amazonas illegalt fram till juli 2008. Det kommer att tjäna som ett incitament för nya avverkningar",

säger André Lima som är ansvarig för Greenpeace Amazonaskampanj.


Företag och personer som innan 2008 har brutit mot miljölagarna och avverkat illegalt kommer slippa böta. Något som den brasilianska staten förlorar 4,4 miljoner Euro på.

"Detta är också en otrolig orättvisa mot de jordbrukare som lägger ner väldiga ansträngningar på att anpassa sig och följa miljölagarna".

Det säger Paula Moreira från Amazonas miljöforskningsinstitut, IPAM.


Detta är ju precis så man inte ska göra som stat. Att den stora jordbruksindustrin har sådan jättemakt är väldigt farligt både för miljö och människor. Något som både världssamfundet borde reagera på. I Brasilien äger 0,8% av befolkningen mer än 42% av marken.
Omfattande jordreformer där de fattiga och jordlösa skulle få rätt till mark och större möjligheter till försörjning behövs omgående. Fattiga, jordlösa och miljön måste få en starkare  röst och mer makt gentemot vinstintressen för, till stor del, europeiska och nordamerikanska multinationella företag.


El País, Störa Enso

Ekologisk odling. Kan det föda världen

Ekologisk odling brukar kritiseras för att inte producera tillräckligt med mat. Det stämmer att i, åtminstone Europa, så är skördarna mindre.

Problemet är att det industriella jordbruket är ohållbart i längden och kommer inte kunna producera mat så det räcker i framtiden. Vi är tvungna att hitta nya sätt att odla på.

Om man går till utvecklingsländerna så ser man att där ser det hela inte likadant ut vad gäller ekologisk produktion. Ofta, speciellt på ställen där man lagt ner forskning och utveckling av nya metoder så är produktionen lika stor eller större än i den konventionella odlingen.

Här en intressant video med Catherine Badgley som forskar på området.

Världens storföretag förstår sig inte på världen

Bara 18 av de 100 största företagen i världen nämner biologisk mångfald i sina årsredovisningar. Det visar en rapport från konsultföretaget Pricewaterhousecoopers (PWC) enligt tidningen Miljöaktuellt. Två tyckte det var viktigt och en "strategisk fråga".


All forskning pekar entydigt på att biologisk mångfald och fungerande ekosystem är viktiga för mänsklighetens överlevnad och välstånd.
Detta är ju inte så märkligt egentligen eftersom samhället bygger på naturen, därifrån kommer såväl alla naturresurser som "tjänster" i form av rent vatten och luft, reglering av cykliska förlopp, tex kol och näringsämnen, klimat och andra funktioner som pollinering, naturliga fiender etc.

Tyvärr så har de här 100 företagen, som bara verkar vara intresserade av ansamling av resurser och inte har så stor koll på världen utanför sin bubbla, ganska mycket makt. Det är ganska skrämmande men om kunskap om sådana grundläggande saker saknas så är det ju inte konstigt att de beter sig som de gör.
Företagsledare i Afrika och Latinamerika var mer intresserade och oroade över biologisk mångfald och förlusten därav. Här kanske företagsledare för europeiska företag kan lära sig av företagsledare  i Latinamerika.
Nu är det inte säkert att kulturerna är speciellt annorlunda i företagen i Latinamerika, Afrika, Nordamerika och Europa, speciellt inte bland de 100 största. Det skulle kunna vara i vilken miljö man verkar som gör skillnad. Människor i Latinamerika och Afrika är på ett sätt påverkade av miljöförstöring på ett mer direkt och synligt sätt.

Tydligt är att det finns mycket kunskap som fattas. Kanske obligatorisk undervisning i basal miljö och ekologisk kunskap för alla företag är något man bör instifta.

Klimatpakt mellan EU och Latinamerika

En pakt om att skydda planeten mot klimatförändringarna. Det vill Evo Morales få till stånd under nästa veckas toppmöte i Madrid mellan EU och Latinamerika.

"Det Europa jag känner till är mäktig försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter",

sade Evo Morales på onsdagens presskonferens i Cochabamba.

Evo vill ha en gemensam överenskommelse och se förändringar i samhällssystemet. Detta av både etiska skäl och för att skapa ett hållbart samhälle som inte bygger på enbart ekonomisk tillväxt.

Det är ett av resultaten av konferensen i Cochabamba tidigare i April som var sammankallad av president Evo Morales i syfte att fortsätta de havererade förhandlingarna från FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i slutet av förra året. Conferencia Mundial de Pueblos sobre el Cambio Climático (CMPCC), den internationella folkliga konferensen om klimatförändringar, samlade runt 30 000 människor från hela världen. Ursprungsfolk, miljöaktivister, klimatforskare, officiella representanter från 90 länder, ett stort antal sociala rörelser och representanter från FN.  Konferensen tog upp flera aspekter av klimatförändringarna och diskuterade vad man skulle kunna göra för att lösa dem. Ett försök att åstadkomma något som COP 15 i Köpenhamn misslyckades med. Man diskuterade bla om hur FN skulle kunna omstrukturera för att inte vara så tandlös.

En annan central punkt som debatterades livligt under konferensen var förslaget om att inrätta en internationell tribunal för klimatbrott och ekobrott. Alltså ekologiska brott. Förstörelse av ekosystem, neturresursslöseri, klimatförändringar etc.


Detta kommer säkert att debatteras i Madrid i veckan som kommer, om Evo får bestämma.
Förslagen och diskussionerna från Cochabamba kommer att presenteras på FN:s nästa klimattoppmöte i Cancún i Mexico och

"bör bli respekterade och tagna på allvar"

menade Evo Morales.

Förhoppningsvis kommer de tas på allvar för systemet vi har nu fungerar inte i längden och det går inte att avfärda förslag för att de kommer från människor i fattiga länder. Vi behöver ett nytt system och det är bara att hoppas att klimatmötet i Cancún i slutet av året inte blir lika fiaskoartat som det i Köpenhamn.

Associeringsavtal: Europas nya form av kolonialism

Under första maj talade Nicaraguas president Daniel Ortega om associeringsavtalet som är under förhandling mellan Centralamerika och EU. Han beskrev avtalet som en ny form av kolonialism.

Daniel Ortega attackerade EU:s sätt att förhandla i sitt tal inför de tusentals demonstranter som hade samlats i huvudstaden Managua.

- Acceptera vad de säger, annars får vi ingenting. Det är en ny form av ockupation, en ny form av kolonialism och en ny form av domination.

I sitt tal sa Ortega att det ekonomiska stöd som Nicaragua har föreslagit som villkor för ett avtal är en form av kompensation.

– Det är ingen donation, utan en historisk skuld Europa och USA har till våra länder.

Nicaragua och El Salvador kommer inte att vara närvarande under nästa skede av förhandlingarna.
Enligt EU ska förhandlingarna vila på tre ben: politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. Tyvärr ligger nästan allt fokus på handeln. Denna handel är inriktad på att gynna europeiska företag och inte att skapa förutsättningar för utveckling och fattigdomsbekämpning.
Tex. har EU även denna gång – i enlighet med styrdokumentet ”Global Europe – competing in the world” – som syfte att europeiska företag lättare ska få tillgång till naturresurserna.

Tidigare erfarenheter av handelsavtal mellan central- och Nordamerika, t.ex. CAFTA och NAFTA, har visat att den inhemska Latinamerikanska industrin påverkats negativt av avtalen. Avtalen har banat vägen för transnationella bolag vars verksamheter inom t.ex. olja och energi lett till tvångsförflyttningar av många familjer och omfattande miljöförstörelse.

Många av dessa företag äger gigantiska områden och producerar pappersmassa och djurfoder till västvärlden i monokulturer, vilket inte leder till fattigdomsbekämpning, en bättre miljö och ett hållbart samhälle.
Mycket behöver alltså ändras i både avtal och förhållningssätt gentemot Latinamerika och övriga tredje världen.

Filmen BANANAS!*

Har du inte sett filmen Bananas som jag skrivit om tidigare, här och här kan man titta på den på SvTPlay fram till 20 maj.

Filmen BANANAS!*

Grön upphandling borde vara det normala

När exempelvis kommuner upphandlar så får man ibland känslan av att det bara är den billigaste av varan/tjänsten man väljer efter och inte så mycket andra krav som kvalité, hälsa och miljö. Andra gånger är det oförståeligt hur man valt och vilka som egentligen fått vara med från början och upphandla. Det blir varken bra miljömässigt eller prismässigt. Miljökrav, krav på social rättvisa etc borde vara starka kriterier när man upphandlar. Nu finns det de som tänker på detta och har lite visioner om dessa ting också. Nyligen presenterades bl.a. årets gröna upphandlare av Miljöstyrningsrådet.
Lunds Kommun kammade hem årets pris. Motivationen lyder:

"Årets vinnare av Miljöstyrningsrådets pris Utmärkt Grön Upphandlare är en kommun som på ett ambitiöst och trovärdigt sätt arbetat för att öka andelen ekologiska livsmedel som köps in. Kommunen har arbetat med detta i tio år, och det finns en tydlig målsättning i såväl politiska policybeslut som i upphandlarnas arbete att hela tiden öka andelen ekologiska livsmedel. Det strukturerade arbete som gjorts på upphandlingsenheten har lett till att ekologiska livsmedel har ökat i andel från 3 % till 34 % på sex år. Målsättningen är att 40 % ska vara ekologiskt fram till år 2012. Årets pris till Utmärkt Grön Upphandlare tilldelas Lunds kommun för dess framgångsrika arbete med att miljöanpassa inköpen av livsmedel."

Det borde vara en naturlig sak att upphandla med miljö- och sociala hänsyn kan man tycka och inte något som är konstigt och står ut. När får vi se samma, och högre, siffror för gröna produkter inom alla kommuners upphandlingar?

Miljöaktuellt, Skånskan, SVD, Miljöaktuellt2

Ursprungsfolkens rättigheter i Guatemala stärks (kanske)

I december förra året beslöt Guatemalas konstitutionsdomstol att det nu inte ska vara någon skillnad mellan nationell lagstiftning och internationella konventioner.

Det betyder bland annat att ILO-konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter att säga sitt om användningen av marken de bor på, faktiskt inte kan köras över av gruvlagarna, något som har varit vanligt hittills.

Staten måste nu alltså ge information till ursprungsfolk innan något görs på deras mark och sedan respektera utslagen av de folkomröstningar som anordnas.

Ungefär 42 kommuner har redan genomfört folkomröstningar organiserade av Mayafolket själva.

Gruvkonflikterna började 2005 då gruvbolaget GoldCorp hade fått köpa mark av staten utan att de som bodde där var tillfrågade. Verksamheten innebar bland annat miljöförstöring, sociala konflikter och förgiftat vatten. Det fick byborna att resa sig och ordna en folkomröstning enligt ILO-konvention 169 och röstade nej till gruvbolagets aktiviteter. Något som kördes över av staten och bolaget. Nu kommer det, förhoppningsvis, inte gå att göra så längre.

I Guatemala har över 600 000 personer röstat för ursprungsfolkens individuella och kollektiva rättigheter, framför allt till den kollektivt ägda marken, och mot internationella företags utvinning av naturresurser i form av megaprojekt.

- Konstitutionsdomstolens uttalande stärker oss i vår argumentering för att påvisa statens skyldighet att rådfråga ursprungsfolken och att trycka på för att inkludera rätten till folkomröstningar i en ny gruvlag alternativt som en ny separat lag

säger Udiel Miranda juridisk rådgivare i ursprungsfolksrörelsen (COPAE).

Denna typ av folklig organisation manifesterar på ett sätt den nya typ av folkrörelse som under sent 80-tal och 90-tal växt fram och kom att förändra synen på vänster i Latinamerika. Före 1989 var i stort sett hela vänstern fokuserad på idén att målet var att staten skulle ta över makten och samla alla folkrörelser och organisationer under ett tak. Det som hände i slutet av 80-talet var en nytändning av den utomparlamentariska rörelsen som maktfaktor.

I och med Hugo Chavez seger 2005, kanske partivänstern återigen fick vind i seglen. Evo Morales seger i Bolivia får väl ses som något liknande, men det finns viktiga skillnader. Evo kommer från, och är beroende av stödet från, en enad ursprungsbefolkning och småbrukarrörelse. Kanske mer en blandning av en stark folkrörelse som även tagit makten i partipolitiken. Det får nog bli ett eget blogginlägg någon gång.

Under sommaren kunde man höra om pensionsfonder som investerat pengar i GoldCorp och fick mycket kritik för det. De har fortfarande inte gjort mycket åt detta.

Här ett protestbrev till pensionsfonderna med uppmaningar att sluta stödja gruvindustrin.

http://latinamerikagrupperna.se/pensionsfonderna

Swedwatch

Morales vann, igen

Bolivias president Evo Morales vann åter väljarnas stöd i söndagens presidentval. 63 procent av väljarna röstade för Evo Morales. Sedan presidentvalet 2005 har Evo Morales stöd endast ökat.
Detta var alltså en ganska väntad seger.

Samtidigt med val av president röstade man i La Paz, Cochabamba, Potosí, Chuquisaca och Oruro län om självstyre i enlighet med den nya grundlagen. Ja till autonomi vann med i genomsnitt 76 procent i alla fem länen.
Bara i Santa Cruz och i Beni fick PPB – Convergencia, lett av militären Manfred Reyes Villa, majoritet.

Sedan Evo Morales blev vald 2005 har han genomfört flera förändringar med avsikt att flytta makten från landets rika elit till den fattiga ursprungsbefolkningen. Detta är också orsaken till hans stora popularitet. Tre bidrag har införts;

1. “Juancito Pinto”, skolbidraget som ska uppmuntra föräldrar att behålla barnen i skolan istället för att sätta dem i arbete,
2. “Renta de Dignidad” som betalas ut som en form av ålderspension till personer över 60 år samt,
3. "Juana Azurduy de Padilla" som är ett bidrag för att blivande och nyblivna mödrar ska gå till läkaren och på så sätt ska man sänka den höga mödra- och barnadödligheten i landet.

Andra reformer är nationalisering av landets naturtillgångar, fördelning av land till jordlösa, höjd minimilön, överseende av arbetsrätten för att styrka arbetarnas rättigheter, installering av sjukhus på landsbygden där gratis sjukvård erbjuds och överlämnande av traktorer och annan jordbruksutrustning till eftersatta provinser i landet.

Som jag skrivit om tidigare har han också ändrat konstitutionen till att bli mer inkluderande och rättvis gentemot ursprungsfolk och kvinnor.
Nu återstår att se om han kan hålla upp tempot och genomföra nödvändiga reformer, som tex jordfördelning.

DN, SvD

Världsdiabetesdagen

Idag, den 14 november, är det Världsdiabetesdagen.
Jag skrev om denna dag förra året också.

En färsk nyhet är att forskare från Lund nyss presenterade upptäckter om hur en omogen stamcell utvecklas till en insulinproducerande betacell.
Detta presenteras i en vetenskaplig artikel i senaste numret av tidskriften Cell.


Här en kort video om upptäckten.




Fortfarande får två barn om dagen diabetes i Sverige. Här finns ju bra vård och insulin är gratis för diabetiker. Den nya upptäckten skulle kunna bidra till att man i framtiden kan bota diabetes Typ 1.
Detta kommer nog dock ta ett tag. mycket återstår att göra innan behandling av patienter är möjlig.

Ska vem som helst få ha hand om naturresurser?

I en demokrati ska alla ha rätt att söka alla jobb och bli bedömd efter ens egna meriter. Detta sker nu tyvärr inte i önskvärd omfattning och det måste vi göra något åt.

Det är trots allt ändå ganska allmänt accepterat att alla människor inte är lämpliga till samtliga arbeten. Det är till och med så att för vissa arbeten så får man inte ha vissa "egenskaper" för att kunna få arbetet, även om ens andra meriter är väl så bra.

Tänk bara på en pedofil som vill jobba på en förskola. Nästan alla är överens om att det inte ska vara tillåtet. Här gäller att samhällets, och i det här fallet framförallt barnens säkerhet och bästa, går före en enskilds persons rätt att få det jobb den vill. Man måste helt enkelt ha meriten att inte vara pedofil för att få arbeta på förskola, och det meritkravet är grundat på moraliska principer, så det är inte något konstigt egentligen.

Då kan man fråga sig, finns det andra delar av samhället som är så viktiga att vi borde sätta upp meritkrav grundade på moral. Ja det gör det nog, flera stycken. Så länge det gäller andra människor eller samhället så har vi ganska lätt att vara överens om meritkraven.

Det blir svårare om vi går bortom människor eftersom vi har ett ganska vagt och dåligt uppbyggd moralsystem för den övriga naturen. Ett sådant moralsystem är något vi behöver utveckla, det brukar kallas "Environmental Ethics".

Några finns i Svensk lag, tex. om man har misshandlat eller vanvårdat sina djur kan man bli fråntagen dem och förbjudas att ha hand om djur. Man måste ha meriten att inte vanvårda eller misshandla djur för att få ha hand om dem, det gäller tex lantbrukare.

Jag tycker att detta borde kunna appliceras på andra delar av naturen också. Människor som har hand om eller använder naturresurser ska ha meriten att inte missköta eller vanvårda dessa så att de förstörs. Detta både för naturen, för vår försörjning och för framtida generationers skull. Flera skäl för det moraliska meritkravet alltså.

Jag ska ta upp ett exempel från fisket.

En av Sveriges största fiskefartyg tillhör den frikyrkliga familjen Ahlström från Fiskebäckskil. Tore Ahlström verkar vara djupt religiös och har sagt i intervjuer, bl.a i dokumentären "Den sista torsken" som gick på SVT, att han anser att det är rätt att naturen nöts ut eftersom det står i bibeln att detta ska ske, Hebrébrevet kap. 1, "naturen ska nötas ut som en klädnad".

Människor med en sådan natursyn saknar den merit man kan kräva för att använda naturresurser. Om man hämtar sin världsbild och natursyn från en sagobok från bronsåldern borde alltså inte få ha hand om eller storskaligt bruka naturresurser som, i det här fallet, att driva en fiskeflotta.

Ett annat exempel är de stora transnationella företagen som skadar både natur och människor. Varför ska tex. Chiquita och Dole kunna förstöra naturresurser i stor skala och skada människor när vi tycker detta är förkastligt när det gäller enskilda människor och därför har förbjudit sådant?

Aftonbladet, myNewsdesk, myNewsdesk, Barometern, Aftonbladet, DN.

Dole drar tillbaka stämningen

Bananbolaget Dole har nu dragit tillbaka sin stämning av Fredrik Gertten och filmen Bananas!*.

En seger mot storföretagens försök att tysta och slå ner de som försöker belysa deras brott mot mänskliga rättigheter och miljö. En sekellång tradition de har. Dan Koeppel har länge skrivit om bananbolagens beteenden och historia, här på hans blogg.
Sveriges riksdag har stått bakom Gertten och yttrandefriheten och tryckt på Dole, i alla fall de flesta politiker.

Det Dole gjorde var ju som sagt inte ett undantag eller något som gäller bara dem. Ett flertal transnationella företag har länge utnyttjat och förstört för människor och miljö i tredje världen.

Chiquita - bl.a stämda 2007 för att ha betalat paramilitära styrkor i Colombia för att de skulle slå ner motståndet från arbetare och miljövänner. Flera mördades. (Dole är under utredning för liknande brott)

GoldCorp - Kanadensiskt gruvbolag som på senare tid har fått flera protester mot sig pga deras framfart i bla Guatemala där de förstört miljö, vatten och mark. Invånarna i området har inte fått någonting av vinsterna och Guatemala har fått ut mindre än en procent. Tredje AP-fonden blev i somras kritiserade för att ha satsat pengar i GoldCorp.

Celco – Pappersmassaföretag som i Chile har släppt ut gifter i havet och vattendrag.

Stora Enso - Har lagt beslag på mark i bl.a Brasilien och odlat upp marken med Eukalyptus som skadat mångfalden och torkat ut marken.

etc, etc

Under veckan protesterade människor i Guatemala med krav på bla att elva transnationella företag som driver megaprojekt lämnar landet och att förtrycket mot de byar och ledare som motsätter sig plundringen av naturresurser får ett slut.

Rättvisemärkt och kravmärkt från tredje världen är ett steg på vägen.
Det ger en garanti på att det åtminstone inte är så dåligt som Chiquita och Dole. De har också kravmärkta bananer men det är ju lika stort hyckleri som om talibanerna skulle sälja rättvisemärkt frukt.

SvD, DN.

Film om bananbolaget Doles brott mot mänskliga rättiheter

En ny dokumenatärfilm från ett svenskt filmbolag visar hur 12 nicaraguanska bananplantagearbetare stämmer fruktbolaget Dole för att ha spridit det förbjudna giftet Nemagon över arbetarna. Arbetare som hanterat giftet har heller inte fått information om hur farligt det var. Över 1000 har drabbats av sjukdomar som sterilitet och cancer.

Dole har hela tiden försökt stoppa visningen av filmen på premiären i Los Angeles filmfestival men misslyckats.
Nu har de stämt Fredrik Gertten, Margarete Jangard och WG Film för filmen.

Här är trailern till filmen som har premiär i Sverige, Båstad den 1 augusti.




De flesta stora bananbolagen är kända för att behandla människor och miljö i Latinamerika illa.
Tex Chiquita som 1928 anlitade militär för att brutalt slå tillbaka en demonstration mot dåliga arbetsvillkor. Runt 300 människor sköts ihjäl.
2004 erkände Chiquita att företaget hade betalat 1,7 miljoner dollar, mellan 1997 och 2004, till den paramilitära gruppen AUC (Autodefensas de Colombia), vilken räknas som en terrororganisation. Gruppen är ansvarig för åtaliga massakrer på bananarbetare i Urabá, på Colombias nordvästkust. 2007 dömdes Chiquita av domstol i USA för att ha brutit mot sitt lands terroristlagstiftning.
Odlingarna är dessutom allt annat än ekologiska. Glöm den gröna lilla grodan som kan ses på Chiquitas bananer. Det är bara ett försök att lura folk att tro att de tänker på miljö. I deras odlingar finns inga grodor. Ofta används till och med gifter som är förbjudna i USA och EU. Ungefär som i fallet med Dole.

Man kan äta bananer utan att stödja terrordömda företag som begår brott mot mänskliga rättigheter och förstör miljö.
Leta efter KRAV och Fair Trade märken när du köper bananer. Där har människa och miljö behandlats rättvisare.

DN, DN2, Sydsvenskan, SVD, SVD2, Sydsvenskan2

Nicaragua inför Matsuveränitet som lag!

I torsdags klubbades en ny lag om matsuveränitet och matsäkerhet igenom i Nicaragua. Det finns andra länder i Latinamerika som också klubbat igenom lagar på senare tid som kan vara gynnsamma för människor och miljö, bla Ecuador, Bolivia och Guatemala.

Adolfo Hurtado, direktör för FAO:s program för matsäkerhet i Nicaragua, menar att en av styrkorna med lagen är att den inte betraktar utveckling och fattigdomsbekämpning som varandras motsatser.
Regeringen blir tvungna att se till att den fattigaste delen av befolkningen får mat bordet och en lämplig skolgång.

- Utveckling innebär att du gör den fattigaste delen av befolkningen mindre
sårbar, att människorna skyddas mot hunger och att folk själva kan ta upp kampen
för ett värdigare liv. Allt detta avspeglas i den nya lagen, som FAO har hjälpt
parlamentet att ta fram, säger Hurtado.

Till de mest utsatta hör de små och mellanstora bönderna – som producerar 80 procent av all mat. En vanlig situation i Latinamerika.

- Detta absurda faktum, har bondeorganisationerna tagit upp i många år, men med
den nya lagen blir regeringarna tvungna att erkänna, att denna stora grupp är
viktig för hela landet, ekonomiskt och socialt och att de förtjänar ett värdigt
liv, påpekar Hurtado.

Enligt Adolfo Hurtado är lagen en jättetriumf för det världsomfattande bondenätverket, La Vía Campesina, då den erkänner böndernas avgörande roll i samhället. Lagen föreslår också alternativa energikällor till oljan och bidrar därmed till ett mindre beroende av fossila bränslen och ett mer miljövänligt och hållbart jordbruk. Detta är något som flera bondeorganisationer länge har förespråkat – och nu har staten lagliga ramar för att försvara och förbättra den nationella produktionen av mat, något som bondeorganisationerna i många har försökt driva fram inom ramen för matsuveränitet.
La Vía Campesina skriver i ett uttalande att lagen är en stor seger och att man nu äntligen kan ta upp kampen mot de transnationella företagen med sin egen produktion av mat.

Förhoppningsvis kommer nu jordbrukarna få en starkare röst och mer makt över produktionen. Något som säkert kommer att gynna både människor och miljö eftersom både social och ekologisk hållbarhet faktiskt har varit viktiga aspekter för småjordbrukarna.